happyhours

Total fokusering.
   Vinden piskade i ansiktet och gjorde så att mitt långa hår fladdrade aggressivt i luftdraget. Jag kände hur farten ökade, jag var snart ifatt. Adrenalinet pumpade i blodet, koncentrationen ökade. Det var snart dags.

Jag hade planerat allt i minsta detalj. Min splitternya, schweiziska Sig Sauer brände i bröstfickan medan jag fimpade min cigarett mellan fingrarna. Det hade tagit flera månader att få tag i den, men till slut, efter mycket om och men hade jag via en proterroristisk hemsida fått tag i den genom de polska skojarna. Jag hade noga gömt den i min gamla nalles buk - och jag smekte vapnet till sömns varje kväll, ända tills det skulle vara dags. Tiden var inne.

Jag gick igenom planen en sista gång. Inget fick gå fel nu, men jag visste att det inte skulle det. Jag kunde planen in i minsta detalj nu, utantill. Den var briljant, så klart. Det var ju jag som hade kommit på den. 
   Jag kunde redan se en klar siluett av honom där framme. En blond, yvig hårtest stack fram under hjälmen och slängde i vinden. Jag hade kunnat göra det redan nu, men hela poängen i planen var att han skulle se mig. Jag ville se fasan i hans ögon när han äntligen skulle inse vad som skulle komma att bli hans öde. Metrarna mellan oss minskade hela tiden. Han kastade uppskattande blickar i backspegeln när jag kom närmare; jag visste vad min läderklädsel skulle göra med honom. Avståndet minskade för varje sekund, jag visste att det bara var ett ögonblick kvar innan jag skulle vara uppe jämsides med honom. 
   Jag släppte sakta styret med min ena hand. Detta var ögonblicket jag hade väntat på hela mitt liv. Mitt medvetande var totalt uppfyllt av min sinnesnärvaro. Jag förde sakta upp min hand mot bröstfickan, det var total kontroll som gällde nu. Ett enda misstag, och hela planen skulle vara förstörd. Ett för löst grepp om vapnet, och flera års planering skulle vara förgäves. Jag kände vapnet i min hand, stadigt, såklart. Jag beundrade det i min näpna hand en stund innan jag långsamt riktade mot mitt offer. Om en sekund var jag uppe jämsides med honom. Han vände sig mot mig, hans åtrående blick stelnade, byttes på en sekund ut mot fasan. Han insåg det inte förrän det var för sent. Detta var inte en av hans äckliga fetischer, dethär var verkligheten. Jag kände skrattet hysteriskt bubbla upp inom mig, men jag sköt det åt sidan. Kontrollen var det viktigaste av allt, en sån här chans skulle jag inte få igen. En darrning gick genom mitt finger, det längtade efter att få trycka av. Jag gav efter för dess längtan och tryckte. Kulan for som en missil genom luften, ljudet dränktes i ljudet av tåget som dundrade in på perrongen, exakt i tid. Det hade varit en stor risk att lita på tåget, men min plan var perfekt. Dessutom visste jag att inget kunde gå fel idag, det var nämligen min turdag enligt mitt horoskop i pensionärstidningen jag brukade läsa. Ett snabbt småleende, sedan två skott till. Blixtsnabbt. 
   Kroppen ryckte spasmiskt till när de tre 9mm kulorna träffade den vältränade kroppen innan han som i slow motion föll av mopeden. Ett gurglande skratt letade sig genom strupen. Jag körde till närmaste bensinmack och stannade. Tände en cigg. Genast efter första blosset kände jag den lugnande effekten, trots att mina händer fortfarande darrade efter adrenalinet. Min hand letade sig ner i byxfickan efter min NOKIA-touchscreentelefon.
Jag knappade in meddelandet; musen likviderad. Jag hade fullföljt min del av avtalet, nu var det deras tur att fortfölja operationen. Jag tittade upp på soluppgången, den var vacker. Jag log när jag tänkte på de pengar som skulle finnas på mitt schweiziska bankkonto inom ett dygn. Jag tänkte unna mig en riktigt lång resa till något varmt ställe. 
Det var jag trots allt värd.