happyhours

Svett.

Det första jag såg var ett par gigantiska bröst. Det andra var hennes långa sönderblonderade hår. Hon såg ut som en blandning mellan Pamela Andersson och Stifler's mum. Kroppen var smal men ändå kurvig och hennes klädval bestående av jeansleggins, blottade spetsstrings och en kort topp som slutade straxt över hennes piercade navel lämnade ingenting åt fantasin. Hon bar på två enorma shoppingkassar från en rysk klädeskedja. Senare upptäkte jag att dom var till brädden fyllda av smink, perukar, löshår och divese andra skönhetsprodukter. Högst upp låg ett par handklovar med rosa ludd på.

Hennes kropp som varit med sedan Vietnamkrigets slut närmade sig mig men just innan jag började oroa mej vände hon sig mot maskinen bredvid min. Hon kastade en snabb blick med sina röda ögon mot tv:n på väggen framför oss och fnös i förakt då hon såg musikvideon till den berömda låten om ett paraply. Hon tog upp fjärrkontrollen, och innan jag hunnit protestera böt hon kanal till en där det visades ett program där läkare diagnostiserade olika könssjukdomar. Med en suck av tillfredställning stoppade hon ner fjärrkontrollen mellan skinkorna, fastklämd mellan hennes bakdel och stringsen. Hon satte ner sina pappkassar på golvet med en misstänksam blick mot mej och därefter klev hon upp på crosstrainern och började långsamt, långsamt springa – baklänges.

Efter ett par minuter hade jag trots tvivel kommit in i läkarnas förklaringar om klamydia, och jag spratt till då en polifonisk version av Nokia tune skar genom rummet. Kvinnan bredvid mej himlade med sina långa blå kladdiga ögonfransar och plockade fram sin telefon som hon, även dem, förvarat i sina strings. Tydligen hade hon mens för hennes telefon var lite kladdig. Hon svarade på finska, med en rysk bryning. Jag förstod inget av hennes samtal, men av hennes sängkammarröst kunde jag gissa mig till att det rörde sig om kvällens aktiviteter. Då hon lagt på tog hon sina kassar och gick mot omklädningsrummet. Jag tänkte be henne om fjärrkontrollen men beslöt mig för att låta bli.

Då jag sprungit klart gick jag till omklädningsrummet för att dricka ur min väl dolda plunta i min jackficka. Bara att lukta på innehållet bestående av hälften vodka och resten lingonlikör gjorde mig snurrig, och jag gick mot duschrummet för att badda ansiktet med vatten. Det första jag såg då jag kom in i rummet var dom enorma brösten. Hon var påväg ut ut IR-bastun och svetten droppade om henne. Utan att duscha gick hon ut i omklädningsrummet och drog på sig sin beiga läderkappa med pälsdetaljer, och sina höga latexstövlar. Med kassarna i händerna gick hon mot dörrarna. Jag visste att jag aldrig skulle se henne igen. Det var kanske lite synd. Hädanefter visades bara läkarprogram på tv:n, eftersom ingen kunde hitta fjärrkontrollen.