happyhours

Hon gick upp för de oändliga trapporna till andra våningen i den gamla skolbyggnaden. Varje muskel i hennes mjuka, aningen slappa kropp var nu på helspänn och värkte av motionen. Men det var det värt! Detta var nämligen punkten på dagen hon nu hade trånat och längtat efter i en vecka. Detta var timmen hon äntligen fick vila sina blåa, slaviska ögon, på den perfekta mannen. Han hade alltså blivit verklighet, och var inte längre bara en förbaskad artikelrubrik i en av de ytliga magasinen man kunde köpa nere i tobaksbutiken på hennes gata.

Hon satte sig av gammal vana till ro längst bak i det rektangulära klassrummet. Bara för att kunna se sig omkring, och få en känsla av obehag när hon mötte kurskamraternas suktande blickar på hennes enorma bröst och utmanande, färgstarka klädsel. Förut hade hon kännt sig tämligen obekväm i detta sällskap, men hade gradvis lärt sig hantera det, och kunde nu lätt fösa undan antydan av osmak i deras ögon med en lätt suck och en liten höjning av sitt vänstra ögonbryn. Han hade inte ännu anlänt, så hon tog fram sin pudelformade rosa kalender och började bläddra genom sina anteckningar. Hon kom fram till den pågående veckan, och försäkrade sig med detsamma om att hon inte tagit fel på tidpunkten för deras privata möte. Det hade hon omsorgsfyllt skrivit in för idag med sin kursiva, aningen slarviga handstil, hon ärvt av sin mamma.

Det rådde total tystnad, när han plötsligt slängde upp dörren och gjorde entré i klassrummet, fem minuter försenad. Han lät sin blåa, ariska blick vandra över eleverna i rummet, och dröjde givetvis kvar vid henne en extra sekund. Hon såg en antydan till vemod i hans ögon. Kanske han hade trott att han inte skulle finna henne på plats idag. Men den tanken föste hon snarast undan när lugnet åter spred sig över hans ack så fula ansiktet. Det fanns egentligen inget fint i de ärftliga ansiktsdragen, utan tvekan hade han haft en ful farfar. Däremot var det hans karaktäriska och lugna personlighet som gjorde honom så rysligt attraktiv och näst intill charmig. Aldrig hade hon uppfattat en sådan total perfektion hos det manliga könet. Hela kroppen blev varm bara av tanken att få klä av honom den rutiga, beige kavajen och knäppa upp de svarta, omsorgsfullt strykta kostymbyxorna.

Tiden rann iväg, hon hade inte uppfattat en mening av vad han hade sagt. Hon var som en döv kvinna; hon hade bara kapacitet att iakta varenda kroppsrörelse och ansiktsuttryck han formade. Rösten och orden var bara swahili. Hon vände upp blicken mot det stora, runda uret ovanför dörren, och fick till sin glädje kunskap om att lektionen skulle nå sitt slut om mindre än fem minuter. Och det i sinom tur betydde ett hett, privat möte med honom.

Snarligen efter att de obehagliga följeslagarna hade avlägsnat sig, smög de in på han osmakligt inredda kontor. De fumlade och snubblade på saker i upphetsningen och hade omkull en hög med papyrus rullar från forna Egypten. Han satte sig i den mjuka kontorsstolen och lutade sig tillbaka. Hon njöt av att ha hans uppmärksamhet på sin rosa hello kitty bh från h&m. Det var nu det skulle balla ur, när hon drog fram sin farfars svarta läderpiska, som hon hade lånat till syfte för en liten jullek med tomtar och renar. Tillfredsställt såg hon hur lågan i hans ögon slocknade, och det välbekanta lugnet förvandlades till blodig rädsla.
- Se inte så räddhågad ut, sa hon med sin nasala röst på slavisk brytning. Det är över snabbare än du kan ana!
Aldrig hade hon kännt denna oövervinnerliga makt över den perfekta mannen.