Kusinen från landet
Närapå en och en halv dryga metrar lång var hon, där hon något framåtböjd med korta rappa steg kryssade över torget. Hennes illasittande jeans med ett par joggingbyxor under smickrade inte hennes figur, men det tog hon ingen notis om. Det fanns inte så mycket figur att smickra i den kroppen. Hon var van med hårda tag, och hennes fingrar hade små förhårdnader av skavsåren hon fått av att mocka skit i ladugården, och lukten låg som en permanent dimma runt henne. Hon undveks och ville bli undvikt av alla., även om det var smått omöjligt med det mörka, korta håret i en konstig frisyr, och den gigantiska väskan hon släpade på
Dörren stod öppen, och hon hasade ner för trapporna med ett lågt stönande. I omklädningsrummet var det nästan folktomt, så ingen tog någon notis om hennes gigantiska väska med de pedantiskt packade sakerna. Efter att ha dragit på sig sina träningskläder, som hon ärvt av sin 72 år gamla dementa mor började hon förflytta sig mot bastuavdelningen. Diskret, mycket diskret med något finurligt i blicken och slickandes sina läppar. En kvinna i duschen såg avsmakande på henne, men det var inget mot vad folk ute på torget hade stirrat då hon släpat sin bag genom snön.
Efter att ha kryssat sig genom otaliga dörrar kom hon fram. Rummet. Hennes Rum. Ingen annan viste om att det var Hennes Rum, därför älskade hon det så högt. Hon öppnade den röda dörren och satte sig ner på golvet och började sakta vagga fram och tillbaka. Här var hon säker. Det prasslade till i ett hörn, och hennes vän dök upp. Hon klappade honom (eller var det henne) på huvudet, och smekte den låga gråa svansen. En liten rutten ostbit ur hennes ficka lockade fram resen av familjen, och där satt hon. Med alla hon älskade runt sig. Det var en stund av frid, att höra de små pipen och känna hur de klättrade på henne, känna doften av klor från bassängen i rummet bredvid. Hon smekte dem långsamt och mjukt och kände sig som den lyckligaste Humppilabon i världen. Faktum var att hon var den enda, i Humppila fanns det inte ens råttor att smeka. Hon öppnade munnen och tog en stor tugga av en av de gråa små kropparna. Blodet stänkte kring henne, men hon brydde sig inte utan började långsamt plocka ner sina vänner i väskan.
