Arnold
Någonting glimmade till i mörkret.. Om man kände efter kunde man känna en svag lukt av snus, närmare bestämt Åländskt snus, samt en liten, liten gnutta levergratäng. Arnolds vita förkläde var alldeles nedsölat av den illaluktande sörjan, likaså förskäraren som glimmade i hans hand. Han spottade ut snuset på marken och spände sina armar. Hans långa kroppshydda fällde en stor skugga på marken, som tagen ur en rockyfilm, förutom det lilla faktum att Arnold aldrig någonsin varit lika muskulös som en boxare, han liknade snarare en urfinsk, lång och omuskulös version av en yngre Brad Pitt.
”Saatana” svor han då hans sko i storlek 45 fastnade i gallret på marken bredvid honom. 03.45 var klockan, han hade stämt träff 04.00 utanför det stängda cafeét. Detta var hans första dag som sjuttonåring och han skämdes ända ner i tårna över att han fortfarande inte förlorat sin oskuld, trots att detta var medelåldern för en urfinsk man att sätta på en flicka för första gången. Trots detta hade han ljugit om att han inte var oskuld längre sedan han var tolv. Ingen trodde honom.
Han såg dom där i skyltfönstret. Som en dröm låg de bara där, en meter framför honom. En patetisk liten meter, och ändå utom räckhåll från hans korviga och sjabbiga händer. Han höjde näven, knöt den och måttade ett slag. Detta var hans livs chans. Glassplittren flög som små projektiler och alarmet tjöt i hans öron då glaset krossades. Hans blodiga hand fläckade det vita tyget, men han han inte reflektera över detta faktum, han visste bara att han måste bort. Bort till de blåa cafeét, där skulle hon vänta. Ingen skulle misstänka ett vackert par på aftonpromenad. På håll hördes sirenerna, men Arnold var då redan i säkerhet bakom cafeét.
Hon väntade på honom vid trädet, log som hon altid brukade. Han sprang fram och drog av sej det söliga förklädet, befläckat med blod och dagens rätt han tillagat på skolan. Han slängde de blodfläckade trosorna på henne och flåsade att hon skulle ta på dem fort. Hon gjorde som han sa och de satte verkligen som gjutna. Kaninhuvudet på hennes fylliga bak gjorde honom galen av åtrå, men hon backade skräckslaget ett steg då hon såg hans blick.
””Jag vill ha dej no genast” ropade han med finsk brytning, och hon kunde inte röra sej då hans stora arm fattade tag i henne och förskäraren slängdes på marken. Hennes svarta lackstövlar och nätstrumpbyxor låg redan där bredvid tillsammans med hennes färgglada smink och knallröda slaviska läppstift. Natten var ung, Arnold visste att nu var hans födelsedag snart fullbordad, antingen hon ville det eller inte.
